EU-valet: Junilistan

Nu närmar sig EU-valet. Här kommer ett gästinlägg från Jörgen Appelgren partiledare i Junilistan.



Junilistans huvudfråga i EU-valet är demokratin. När makten bit för bit flyttas ned till Bryssel urholkas demokratin. När vi blev medlemmar i EU var fördelningen att riksdagen beslutade om två tredjedelar och EU om en tredjedel. Efter 20 år är fördelningen nu den omvända. Förespråkarna för ett Europas förenta stater vill med ett nytt fördrag föra över fler maktbefogenheter till Bryssel.

Valrörelsen handlar dock inte om denna centrala fråga. Till vår förvåning ser vi att andra partier tycker att man ska rösta på dem i EU-valet för ekonomin eller jobbens skull. Som om dessa frågor bäst skulle avgöras i Bryssel. Med en tysk arbetslöshet på 8 procent och en spansk på 55 procent och med olika institutionella förutsättningar så undrar man om det vore bra om Bryssel ska ansvarar för insatser mot ungdomsarbetslöshet eller om det inte ska vila på de enskilda staterna att finna lösningar som passar i det egna landet.

Att EU skapar jobb är en chimär. Ökat handelsutbyte leder till effektivare produktion och därmed högre välfärd. Värdefullt och bra, men fler jobb genererar det inte. Däremot har EU under krisen bidragit till att jobb försvunnit genom att ställa hårda krav på en snabb åtstramning. Det har naturligtvis varit av största vikt att sanera budgeten i flera länder, men en klokare strategi hade varit att ta kraftfulla beslut om budgetförstärkande åtgärder men fördelat dem över en längre tidsperiod och därigenom undvikit att efterfrågan fallit så kraftigt i flera länder. Att ensidigt lägga stödåtgärder till banker och besparingar på folken har varken gynnat ekonomin, sysselsättningen eller demokratin.

Den största jobbförstöraren har dock varit skapandet av en valutaunion. Många miljoner jobb har försvunnit på grund av eurokrisen. Svenska folket hade tack och lov vett nog att gå emot makteliten som drev på för ett svenskt inträde. Sedan införandet av euron har den svenska tillväxten varit 17 procent högre än eurozonens tillväxt. Det beror naturligtvis på flera olika saker, men att ha en självständig penning- och valutapolitik har med största sannolikhet varit den främsta orsaken. De som vill att Sverige ska införa euron brukar hänvisa till Finland. Men det är det tyst om nu när finnarna lider av att vara fast i valutaunionen.

Det är frapperande att de två partiledarna som slåss om att bli regeringsbildare i höst, Reinfeldt och Löfven, båda vill att Sverige ska gå med i valutaunionen på sikt. Varför? Blicka ut över eurozonens ekonomiska läge, många länder har rekordhög arbetslöshet och den sociala misären breder ut sig. Har de ingenting lärt sig under de gångna fem åren?

Det finns en demokratisk aspekt på detta, 80 procent av svenska folket är emot att vi ska ha euron. Enligt en undersökning från Demoskop stödjer två av tre svenskar Junilistans vallöfte att Sverige ska begära ett formellt undantag från att införa euron, något som EU-kommissionen och EU-parlamentet återkommande påpekar att Sverige är skyldigt att göra.

Att använda jobben som argument för att välja parti i EU-valet är att vilseleda väljarna. Det vore mer hederligt att redovisa vilket EU man vill arbeta för, ett mindre eller ett större. Det vore därtill sympatiskt om ledarmötena – till skillnad från nuvarande ordning – röstade i parlamentet i enlighet med sina valmanifest. Ur demokratisk synvinkel är det förfärande att konstatera att de svenska parlamentarikerna röstat för större EU-budget och att ge EU beskattningsrätt när de gick till val på en helt annan agenda.

Jörgen Appelgren


Partiledare Junilistan

0 kommentarer:

Copyright © 2013 Kampen mot index - Ekonomiblogg om Aktier, sparande och ekonomi